torsdag 13 januari 2011

BMI

Hej alla statistikälskare!

Tack för all trevlig återkoppling per mail, facebook och här på blogspot. Jag ska försöka återkomma kring de förslag som jag får.

Så här efter all julmat och medan alla fortfarande kommer ihåg nyårslöften om att gå ner i vikt kan det vara på plats att fundera lite kring hur man vet om man är över (eller under-)viktig. Det vanligaste sättet att mäta detta är via BMI (Body Mass Index) som definieras som vikt (i kg)/längd (i m)^2. T.ex. om man väger 75 kg och är 1,77 m lång så blir det 75/1,77^2 = 23,94. Tanken med BMI är att jämka samman längd och vikt så att man får ett mått på över/undervikt.

WHO anger att BMI 18,5-25 är normal, 25-30 övervikt och 30+ fetma.

Men detta är inte riktigt hela sanningen. Kroppsvikten beror på "innehållet" i kroppen. Det är ett välkänt faktum att muskler (som består av protein) väger mer än fett - Vältränade kommer alltså att få en högre BMI, vilket leder till det paradoxala att om man försöker träna bort övervikt kan man få högre BMI än tidigare. Arnold Schwarzenegger vägde då han blev Mr Universe 117 kg och var 1,88 m. Detta ger ett BMI på 33,2, d.v.s. fetma klass 1 enligt WHO.

Kvinnor, som generellt är kortare och har större andel fett och mindre andel muskler än män, bör dessutom använda andra gränsvärden. Dessa ska vara något lägre. Som en jämförelse kan vi betrakta Larissa Cunha som vann Miss Physique 2009. Hon är 167 cm lång och väger 85 kg, vilket ger BMI 30,47. (Däremot har Heidi Andersson (Armbryterskan från Ensamheten) BMI på 24).

Barn, som har en helt annan kroppsproportion, från fluffiga bebisar, taniga 9-åringar o.s.v. med ett proportionellt sett större kranium har en annan lista kallad isoBMI med helt andra siffror.

Poängen med detta inlägg är att varna för vad som händer då man tar "riktiga" siffror som längd och vikt och på ett magiskt sätt trollar fram en ny siffra (BMI). Sådana index kan både förenkla men även förvirra den som ser det nya talet. Sjukvården använder ofta sådana index i olika sammanhang, särskilt då det handlar om saker som är svåra att mäta (som fetma, grad av ångest, livskvalitet och liknande).

God fortsättning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar